FANDOM


D75d7f771e7e2648edf8538afd32dfac

Han sprang fort. Tittade alltid sig själv över axeln så att hans efterföljare inte var nära honom. Måste härifrån, långt bort. Kan inte stanna. När han kom till Hamnen vid bryggans slut så var han säker. Han måste ha varit. Men där hörde han det. Kraxandet från en skata han väl kände igen. Skatan var mycket större än vanligt, och dess kalla svarta ögon observerade honom där han stog på bryggan. ''Helvete...'' Den enda utvägen han hade kvar var vattnet. Men det var ingen bra utväg heller... Vad som än fanns där kanske är farligare än det som var ute efter honom.

''Jakob Jägerdahl.'' Rösten som sa hans namn styrktes med ett morrande. Ett monströst morrande som fick det lilla blodet han hade i sig att frysa. Den finska dialekten var tydlig i hans röst. När Jakob vände sig om och såg på mannen som gömde sitt ansikte bakom en huva och en svart keps. Han hade en mörk skinnjacka på sig, de röda hängslena över den svarta skjortan syntes knappt i månljuset. De smutsiga kängorna tog tunga långsamma steg närmare honom. Den främmande mannens kropphållning är avskräckande, han rätar på ryggen och tittar på honom och där fick han se dom... De där ögonen som bara ett byte ser innan rovdjuret sticker ner klorna i det. Den blåa irisen stirrade rakt igenom honom.

''Vad du än trodde att jag gjorde, så var det inte jag! Jag gjorde för fan ingenting! Vem skickade dig den här gången? Från Göteborg? Jag kan se till att jag är skyldig dig en riktig sto-''

''Jag bryr mig inte om dina tjänster. Du dödade en människa. Du blev fasttagen av polisen. Igen. Du är en risk för oss alla.'' Jakob bara tittade på mannen. Det röda ovårdade skägget syntes tydligare och nu kunde han se dom. De där monströsa gapet när han pratade. Munnen full av huggtänder, svart iris på sina ögon. Hans händer ändrade sig. Först kunde man tro att hans händer var smutsiga men när man tittade närmare på dom så såg man dom. Klorna. De där klorna som kan bli längre. Han hade träffat Aaro tidigare och då har han alltid gått med handskar på sig. Nog för att dölja dom men han visste att inte skulle överleva den här natten.

''Snälla Aaro...Jag ber dig, jag kan inte kontrollera mig själv eller min hunger... det vet du. Du vet hur svårt jag har det för att jaga själv! Snälla jag ber dig!'' Jakobs bedjande var inte till någon nytta. Med gråten i halsen och tårarna som började samla sig kring ögonen när Aaros händer helt plötsligt ändrades. De växte ut, de blev längre och klorna större. Bedjandet till hans döva öron var inte till någon nytta. Det var hans sista ord.

Aaro drog sin hand med ett kort vrål över hans nacke med klorna och Jakobs huvud föll ner i vattnet. Aaro tittade bara på kroppen och sparkade ner den i havet som nu skulle bli till aska. Griphamn...En ny stad. Med sina kollegor och sin överordnad så bad de honom att åtminstone vara i Griphamn ett tag till. Se om det finns andra som han själv i den här staden.

Allmän info Redigera

  • Längd: 177cm
  • Kroppsform: Smal, muskulös
  • Vikt: 70-80kg
  • Ögon: Blåa.